Friden kring vårt torp är vilande,
dit vi kom bilande
från stadens kvalm i munter spleen.
Sommarn möter med ett smilande,
likt vattnets strilande
i diskmaskin.
Nu begynns ett idogt rustande:
Den startar frustande,
vår blanka dammsugsapparat,
Medan värmen stiger pustande
per termostat.

Humlans surr blir alltmer mumlande,
den synes rumlande,
liksom beskänkt av ädelt vin.
Flugans stolta gång blir sneande
av DDT-ande
kring tyllgardin.
Där går Frida lustigt sprutande
och visslar plutande
med rosenläpp, den muntra ton
som herr Armstrong framför tutande
i stereon.

Mitt i detta glada fejande
det hörs ett hejande
därutanför i geografin.
Frida slutar med sitt sprayande
och tittar spejande
bak jalusin.
Dessa rop kring vårt idyllande
tycks först förbryllande,
men strax därpå: Naturligtvis!
Grannarna som komma kryllande
på grannars vis.

Frida, strax sin olust hämmande,
hörs ropa: Främmande!
Så rart, välkomna till vår härd!
Själv jag, mig i baren gömmande,
är först förglömmande
min roll som värd.
Sedan i bersån den grönskande
jag trots mitt vrenskande,
dem bjuder kaffe och Martell.
Inom mej dem alla önskande
åt Häcklefjäll.

Smuttande och TV-tittande,
förbli vi sittande
som i en konstlad månes sken.
Mellan gäspningarnas smittande,
förmärks små sprittande
i myggbettsben.
I sin päls behagen skylande,
mot nattens kylande,
syns vår värdinna trött och huld,
medan TV’n Lennart Hylande,
strör ut sitt guld.

Så förflyter sommarn pressande
med partydressande
och hysteri bak sockrad min.
Stundom häver vi vårt stressande,
med iskompressande
och benzedrin.

Men när allt blir för omtumlande,
jag drömmer fumlande
att jag är bortom rum och tid -
Slumrande som lilla humlan där
i fönstrets frid.