Ifall ni frågar mig där jag sjungande går på:
Varifrån kommer alla dina sånger?
Då svarar jag helt enkelt: Ja, det händer bara så,
när man har sett sig kring världen några gånger.
För sånger kan man sjunga när som helst och hur man vill,
om vår Herre har bestämt att man duger därtill.
Jag har hatten full med sånger och dom sjunger jag väl då,
nog finns det här i världen att sjunga.
Och när solen gassar på eller frosten är hård,
ja, då sjunger man om köld eller hetta.
Från stjärnorna och havet kan man få ett fint ackord,
så man går och gör en visa där om detta.
Fullmånen över fjällen, skidlöparen på språng,
av en ensam man i spåret kan man göra en sång,
om stormarna som far över slott och fattig gård,
nog finns det här i världen att sjunga.
Man sjunger om kamrater eller om kärestan sin,
ja, en sång om läppar så röda.
Om doftande hö, om blossande kind,
om kärlek som får månen att glöda.
När man är kär, då hör man sånger överallt,
och blir man övergivet, då hjärtat känns det kallt.
Då sjunger man om sorgen och får ro i sitt sinn,
ja, nog finns det här i världen att sjunga.
Att fattigdomen kvider och att rikedomen ler,
därom kan man mellan visor få pränta.
Man kan gråta så man tror, att man aldrig skrattar mer,
tiden läker alla sår - bara vänta.
Från fattigdom till rikedom är vägen ganska kort,
för glömmer man bort penningen är vi alla samma sort.
En gammal gumma skrattar och ett sp