Konsta vad han kunde spela
varenda lördag blev det trängsel där han var
valsen rann ut Konstas fela
som om det var vatten ur en reservoar
Bara egna melodier
Ingenting till låns och ingenting i pant
Inga hårklyverier
Konsta han var en musikant
När han började brumma
Så att sorger och bekymmer flög sin kos
Blev dem andra spelmän stumma
Dom förstod att han var en virtuos
Dörrarna sprang upp i Kaustby
Grannar och bekanta blev varandras vän
Folket ropade i Kaustby
inte ska du sluta än
Han lärde sig fåglalåt som pojke på sommarängarna
Lyssnade på vindarna dom gjorde han en liten visa för
Han gjorde om lärkans drill passande för strängarna
Alltså låtar låter bättre bara när han Konsta sin stråke för
Fram på morgonkvisten
Hör man plötsligt dessa grymma orden
Jag ska lägga dig i jorden
Alla stod som förstenade
Kvinnofolken så sa sakteligen
Inte skulle göra det
Här ska dansas ända tills i morgon bitti
Där så mycket du vet
Konsta satte takten och bredde ut resonanserna
Det bliva åter far till danserna
Tattaren glömde bort sin kniv
natten flög sin kos månen sken som en ny kastrull
många hjärtan satts i brand den natt
det var för fiolens skull