Min far var en handgranat
min mor var en karabin.
Jag döptes på silverfat
och blev döpt i bergundervin.
Uppfostrades till en stropp,
omhuldad till själ och kropp,
hänvisades till en stege
och jag klättrade lydigt opp.

Min ungdom var tygellös,
min kärlek av paraffin.
Beundra mig nu min tös,
känn doften av briljantin.
Jag kallade mammas skatt,
min far köpte mig en hatt.
Jag älskade mig om dagen,
och ingen varenda natt.

Jag mötte en tulipan,
jag stötte på körsbärslök.
Jag drack ur min älsklings kran
allt i hennes mammas kök.
Jag blev mina känslors rov,
föråt mig på mandomsprov.
Och möttes av runda ögon
var gång jag min röst upphov.

Å, älskling - jag är så trött!
Å, älskling - jag är så man!
Å, älskling - bli inte stött,
jag gör ju så gott jag kan!
Nu sitter jag på min lott
och mäter om mina mått
som börjar med övermättnad
och slutar med underskott.

Men hej mina gröna fält,
nu axlar jag min fiol.
Då nynnar min kärlek sällt
allt under den varma sol.
Min visa är väl antik,
jag kokar den på en spik.
Men ska det gå åt skogen till
så sker det med musik!