Movitz, mitt hjärta blöder!
Movitz! Movitz!
Jag sett din Fästmö kall och döder.
Grymt jag hör hur Bacchi bröder
med gråt bestorma skyn.
En vrider sina händer,
en sitt huvud bort han vänder,
ömt en annan suckar sänder,
när i de sälla länder
hon gömmes för vår syn.

Skål Bacchi män och kvinnor!
Charlotte! Charlotte!
Bland Fröjas trogna tjänarinnor,
till en avund för Gudinnor,
gjort Movitz frihet snärd;
Dess ögons glans och låga,
hennes fägring och förmåga,
då hon sig på fältet våga,
under Cupidos båga,
var Gudars åsyn värd.

Som i den klara bölja,
du ser, du ser
den ystra fisken sig fördölja,
och zephirens virvlar följa
med ryckning up och ned.
Så din Charlotte, min frände,
när hon till din bädd anlände,
som en fisk hon kvickt sig vände,
var led en sprittning kände,
jag sjunger intet mer.

Ack! För var gång jag skåda
Charlotte! Charlotte!
Hos Fabrikörn, vid rock och låda,
då var lördag hon bebåda
var balen skulle stå!
Mig tycks jag ser Charlotta,
med två nystan i en potta,
vid sin härvel stå och måtta;
Vips öppnas Plutos grotta!
Och nymfen sjunker då.

Låt från din syn försvinna,
Movitz! Movitz!
Var skymt utav din älskarinna;
Låt nu dina tårar rinna,
och ställ fioln i vrån;
Fly bror, fly Fröjas skara,
och din frihet ömt försvara;
Förr du snärdes i en snara,
nu får du på krogen vara,
nu är du fri min son.