Hej Gunnel, vad vill du höra?
Jag glömmer det varje gång
Jag har något i mitt öra
Som kanske kan bli en sång
Det darrar ju i gitarren
Den ber om ett vackert grepp
Nu öppnar jag etuiet
Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel
Här kommer en vacker vers
En frånvarande tågtunnel
Jagar mig kors och tvärs
Ett krumhorn och två timbaler
Försvinner långt härifrån
Gitarren skälver i famnen
På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster
Då blir hela rummet svalt
Ut strömmar förföriska dunster
Det rimmet var genialt
Du vet, jag kan hålla värmen
Det vet du nog att jag vet
Jag är lika varm som Saturnus, minst!
Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig
Det märker du redan själv
Fram flyter min penna värdig
Som timmer uti någon älv
Sitt stilla och tyst och vänta
Bli kvar i din tavelram
För när jag har skrivit färdigt
Min Gunnel, är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta
Och stelnar till som staniol
I öknarna, torra och platta
Fram springer det vattenhål
Och mörkret viker, och natten
Och än är det inte dag
Hej Gunnel, här är din visa
Min Gunnel, och här är jag