Ge rum i Bröllops-gåln din hund!
Jag slår dig med geväret.
Kors hvad trängsel!
Ingen stängsel!
Släpp in en kund.
Stig in. - Tack för besväret.
Korsgeväret
Sätt för porten;
Slån i lorten,
Om han käftar mot.
Vakta port och fenster.
Ögonen til vänster!
Musköt för fot!
Aj i skorsten brinner sot!

Aj! skorsten kastar eld och mull.
Hvart geck nu Movitz, Gubbar?
Där vid grinden
Under linden
Sitter han full.
Hvad står du där och skubbar?
Hurtigt gubbar!
Ta'n i kragen,
Slå'n för magen
Så det säjer sqvätt.
Håll, din dumma satan,
Ordning håll på gatan.
Fäll Bajonett!
Stå då uti ledet rätt!

Allarm! är stora tunnsån fyld?
Så spruta friskt på planken.
Phænix sitter
Full med glitter
Ståtligt förgyld.
Mer vatten hit på skranken;
Hugg ner planken;
Klang i tornen;
Stöt i Hornen;
Spelman var på vakt;
Si nu kommer Bruden
Som hon vore buden,
Skyldra! gif akt!
Venus lik i dygd och pragt.

Gevär! och släpp Marschalken fram;
Han trippar så beskäftigt,
Discurerar
Och Raillerar
Wingmarks Madam.
Se, Chapeau-bas så häftigt
Och beskäftigt,
Grann och buden,
För han bruden
in i bröllops-saln.
Blåsen Musikanter
Polskor och Andanter.
Hvar är Corpraln?
Skyldra och töm ut Pocaln.

Hvem är som intet slipper in?
Åh det är brudens Moder.
Skyldra gossar;
Gumman trossar
Blott med sin min.
Mer vatten hit, Maroder,
Brudens Moder
Står vid trumman;
Släpp in gumman
Stilla manskap! Hau!
Christian Wingmark, vänta,
Ej på dörren glänta.
Hej Gevärau!
Si Hans Casper mit sein frau.

Släpp Svarfvarn in, hvad stoj och spring!
Hvad skrål af Barn och Pigor!
Gat-Mamseller
Och Gesäller
Stöfva ikring.
Hör liror, horn och gigor
Barn och Pigor
Ta bort ordet.
Si vid bordet
Står Brudgummen där.
Hvad står du och trampar!
Tyst! Magistern stampar.
Lägg ner Gevär!
Psalmen nu begynnas lär.

Fiolen stäms, Magisterns röst
Mot Basfiolen dundrar;
Bäst han sjunger,
Hes och tunger,
Slår han sitt bröst.
Se bröllopslaget undrar
När han dundrar
På Sanct Paulus,
David, Saulus,
Och vårt synda-klot.
Marsch! Valdthornet klingar.
Här nu växlas ringar
Musköt för fot!
Ringen tog Magistern mot.

Kors! Brudens hvita handske sprack,
Brudgummen svär och gråter;
Stolt Marskalken
Bär fram kalken
Med Frontignac;
Skänkskåpet han uplåter;
Bruden gråter;
Först drack Prästen,
Bruden Resten,
Och Brudfräman neg.
Gevär! håll jämna leder.
Herr Magistern vreder
Skull ta et steg,
Vips damp han i vrån och teg.

Sist vanka slängar hvar om an;
Nu träter Bröllops vakten;
Men Corpralen
Går i Salen,
Slår alt han kan,
Med glaset stampar takten.
Bröllops vakten
Sköflar faten,
Och den Saten,
Brudgummen var kåt.
Ståtligt på det sättet
Röfvas Lazarettet;
En tog en plåt,
Prästen två, sen skildes de åt.