Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad,
ja, om ni kände honom, ni skulle strax bli glad.
Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell
så stolt som om han vore en löjtnan John Forsell.

Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås,
det bakas inte bättre ej ens i Alingsås.
Han sjunger när han bakar och arbetar med fröjd
det ökar varans värde och köparen blir nöjd.

San Remos sköna damer beundrar hans figur,
han liknar till det ytre en ung och kraftig tjur.
Och när han knådar degen och sjunger högt i dur,
då ryser det i damer med sinne för skulptur.

Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik,
han har en vacker hustru, som står i hanss butik.
Från ugnen langas brödet till disken där hon står,
ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får.

Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång
med damer i butiken, som lyssnar till hans sång,
då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:
"kom inte ut, Floindo, det drar och du förstör din röst."