Hujedamej, sånt barn han var   från: 'Emil i Lönneberga' Hör nu på, govänner,  så ska jag för er berätta vad en gosse gjorde,  det är nu längesen, men nog lever minnet kvar  i Smålands sköna dalar, Katthult Lönneberga,  det var den gossens hem. Hujedamej, sånt barn har var, ej värre tänkas kan och Emil var det namn han bar, ja Emil hette han. Sing-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dej hu-jeda-jeda-mej Hör nu på govänner,  så ska jag för er berätta vad vår Emil gjorde  en dag i sköna maj. Upp i Katthults flaggstång  hissa han sin lilla syster, stod sen lungt och såg henna  hänga där på svaj. Hujedamej, sånt barn han var, fast Ida var rätt nöjd, ty ingen annan svävat har på denna höga höjd. Nästa hyss han gjorde var  när han i grönsakssoppan dök på huvet ner och sen  satt där stenhårt fast uti mor sins soppskål,  ty hans öron var för stora, så det blev att fara till  doktorn det med hast. Hujedamej, sånt barn han var, tror inte också ni, att den som blott en soppskål har vill ej ha gossar i? Hör nu på, govänner,  inte kan jag ju berätta alla hemska hyss  som vår Emil tog sig för, men i snickarboden fick han  sitta alla dagar, tänk på det, små barn  om ni denna visa hör. Hujedamej, sånt barn han var, i hela Småland fanns ej någon så vild som Emil var och ingen annanstans