Bonden och Kråkan   Efter Lena Larsson Och bonden han körde till furuskog. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Där såg han en kråka som satt och gol, Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Och bonden han vände då om igen. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra "Ajaj!, mor, den kråkan hon biter mig!" Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Men gumman hon satt vid sin spinnrock och spann. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra "När såg du en kråka väl bita en man?" Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Och gubben han spände sin båge för knä't; Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra så sköt han den kråkan i högsta trä't! Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Och kråkan den förde han hem i sitt hus. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av talgen så stöpte de tolv pund ljus. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Och köttet de saltade neder i kar, Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra förutom en surstek som gömdes åt far. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av skinnet så sydde de arton par skor. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Förutom de tofflor de gjorde åt mor. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av dunen de stoppade dynorna sju, Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra och kuddar dessutom ett hundra och tu. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av vingarna gjorde de solafjä'r Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra som flickorna nyttja i vackert vä'r. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av näbben de reste en kyrkspira upp, Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra och huvudet blev till en kyrketornstupp. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra Av skrovet de gjorde ett gångande skepp, Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra det största som nånsin på Kattegatt gick. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra