Hej på dej kära söta rara lilla du jag borde skrivit förr
Men du vet man får så sällan
Tid när man jobbar dygnet runt i Luleå
och trakterna omkring och så kom det nåt emellan

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

För knappt har jag bokat in på Luleå stadshotell
med allt mitt pick och pack
Trött å slut i kroppen förrän
Det skramlar till där utanför i korridoren
av en servicevagn och så öppnas plötsligt dörren

Stina-Gunilla Rask som jag var fästman
åt ett tag i Kopparberg
Jag tror knappast mina sinnen
Där står hon plötsligt med en rulle hushållspapper
och en liten tvål
Väckandes förgätna minnen

Stina-Gunilla Rask du här?
Och lika pigg och rask som du var förr
Pelle! döm om min förvåning
Utropar hon och tappar hinken med
en skräll i golvet ty hon var
Städerska på denna våning

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg
Primis Player Placeholder
Man kan ju inte bara säga kul
å ses å hej på dig
Man måste stanna för å prata
Om hur man haft det sedan sist vi sågs
och hur det hampat sig
När det gäller det privata

Hon hade haft det lite grand besvärligt
för de hade bytt en av kulorna i höften
Sen hade hennes make tagit allt sitt pack
och pick och flytt
Strundtandes i alla löften
Och som om detta där med hennes make inte
varit nog hände det i alla fall sen
Att hennes lilla terrier
som Stina avgudade gick å dog
Han satte visst nåt i halsen

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

Det blev för mig att trösta Stina
då med puss å kram förstås
Lilla Stina upp med hakan
Sen blev det ungefär det var
förr i världen mellan oss
Och sedan bytte Stina lakan

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg
Nu vill jag kära söta rara lilla gumman
att du ska förstå
Varför ingenting blev skrivet
Och varför jag tillslut blev stannandes
så länge här i Luleå
Förresten kanske hela livet

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg