Oron löper från plats till plats
Som kajor från träd till träd
Vi delar på rädslan och hatet
Och suckar åt resultatet
När gamlingar samlas och dricker på fat
Och delar bekymmer och dålig mat
På olika slags internat

Idéerna vacklar som fyllesvin
Och byter identiteter
Så som man byter tapeter
Hipp som happ som det heter

Och anständigheten knäar och dör
Och vanligt mod går det dåligt för
Och vidriga omständigheter
Fördunklar tak och tapeter


Själen tar inte så mycket plats
Det e som den inte fanns
Utan förstås mitt i natten
I skepnad av ånga och vatten
Och svider som elakartat eksem
När fingrarna sväller av klämmor och gem
Man frågar sig varför var och hur
Samt ångrar det år som förgingo
På lotto poker och bingo

Och slantarna rullar och rullar
Ofta på kaffe med bullar
Oron kommer och oron går
I bröst å benmärg och tänder
Och ångerstskakande händer

Att vara en människa ska mycket till
Fast kanske inte så mycket
Det räcker så bra om man bara är en något så när
Är en acceptabel affär
Och inte en sån som blir över
En sån som ingen behöver

I åren står kärleken lågt i kurs
Det är som den inte fanns
Men hat och avund marscherar fram
Bland krossade föresatser i parker och picknickplatser


Ska alla få finnas på samma gång?
Maskar, människor, rosor, myror, nebulosor?
Om några försvinner så fyller man ut
Med ungefär samma som fanns förut
Om inte förr så medsamma
Summan är alltid densamma
Och alla är syskon och släkt med varann
Å delar på loskor och lukter
Filmar textila produkter

Är bror och syster och syskonbarn
Med mosters hemvävda tyger och garn
Och hemkokta fruktkarameller
Som inte är eviga heller

O mössor å faster hade kusin
Men eder laget glas å porslin
O alla har samband av födsel
Med bolaget nyskiten gödsel
Som ädelt fotografier
Från oblodiga slakterier
Bestämt slår fast och bevisar
Sin mänskliga syn på grisar

Oron flyger från plats till plats
Som kajor från träd till träd
För inget ska finnas i evighet
Jo evigheten själv
Men inget kommer ur ingenting
Jo livlösheten ur livet
Men det som finns till är blivet
Tills dess det blir övergivet

Vi radar opp oss och bildar kö
På nedre botten till vänster
Och sälj begänget tjänster
Skuldra vid skuldra
Fader vid son
Oavsett var vi kommer ifrån
Från trädgårdsföreningen
Hägg och syrén
Eller sjukstugan skinn och ben

Slutet nalkas med sjumilasteg
Befarar man och förmodar
Bland småhus och mindre bodar
Man söker sanning och finner båg
Och spåman astrografolog
Konsulter och teologer
Å andra ockulta förmågor

Å dagarna slutar som skymning och natt
Å nätter som gryning och morron
Å planenligt börjar nu sommaren dö
I nederbördsmängder i form av snö
Från himmelen som flagnar och blöder
På avlägsna systrar och bröder

Och människor med storslagna vyer
Och käppar och paraplyer
Och nödiga redskap och don
För charmkursen skick och fason

Ideérna vacklar som fyllesvin
Bland krympande reserver
Och kropp och psyke och nerver

Vi knogar väl på i vårt solsystem
Åldras kroknar och grånar
Bland meteorer och månar
Och järnbruk träd
Och journalistik
Samt gång och cykel och biltrafik
Tills servicens tid är förbi
Och så täljkedjan kost o logi

Man tackar för sig för en trevlig tid
Men sen är det dött och begravet
Och utsikten utöver havet
Den sitter man solar och tittar på
Och dubbelt så liten är utsikten då
Från rum där man lever och bor
Men saknaden dubbelt så stor

Är världen så gammal som alltid sägs
Det tror jag så lagom på
Men vore väl klokare då