Tänk ändå vad man led, vad man lipa och tjöt
Denna evigt förtvivlade stund
Då den man var gift med så cyniskt beslöt
Lägga av vårat helga förbund

Man blev lämnad bland livlösa ting
Som hör till den gemensamma ekonomin
Små dyrbara minnen för den som blir kvar
I en vittrande älskogs ruin

Å vad enslig man är och vad nere man är
I min bitterhetsbur, är jag nere och sur
Har livet nån mening det spörjer jag mig
Utan sällskap av dig på min stig

(Tal)
Älskade, det har gått nästan tre månader
nu sen du lämnade mig.
Det otrevliga datum som är liksom glödritat i hjärtat på mig.
Jag har tröstat mig så gott det går med materiella grejjor,
för vad kan en människa ta sig till i sorgens ögonblick.
Annat än den världsliga flyktmekanismen.
I min bitterhet ville jag liksom sabba
allt som påminde om dig, älskade.
Förlåt, förlåt mig. Men allt som var heligt för oss,
det ville jag paja liksom.
Förstår du? Älskade, hm?

Jaggan den tog kronofogden
och innan dess rök mattorna i hallen,
vardagsrummet också.
Och Bengt-Lindström tavlan du vet, älskade.
Den som såg ut som en älgolycka,
den fick jag bara fyra tuggor för.
Fast du hade gett fem å tre för den det minns jag ju,
men så där är det,
så där är det när man är desperat.
Man gör taskiga affärer då älskade.

Till och med pekkineserna gjorde jag mig av med.
Det gick liksom inte ha dom nära sig om du förstår.
Deras blickar då som liksom frågar;
Var är matte, var är matte, var är matte!?
Jag fick två å sju för Hassan,
tre jämt för Lovelace, älskade.
Om du undrar över matchpälsarna var dom är så hänger dom på stampen på storgatan käraste.
Jag låna nio å sju för dom och åkte på en jorden runt cruising för att glömma alltså, ja.
Vad gör man inte älskling. Allt som var du.
Matchpälsarna, jaggan och allt det andra
det ville jag liksom utplåna.

Jag försökte bli av med kåken
käraste men det gick inte.
För länsstyrelsen ville absolut
ha ditt medgivande på papper.
Där ser man, till och med myndigheterna är
på dom tro-lösas sida.
Men nu har jag gått till botten.
Nu är det inte bara bankkontot som är tomt även bitterhetens kalk är tömd som man säger.
Här står jag, pank.
Pank utan ett jävla rebus, med den här skakiga folkan.
Beredd på att börja på ny kula tillsammans med dig älskade.
För så är det ju. Att med eller utan mersa
så måste livet gå vidare, käraste.

Och i hjärtats kammare, älskade, där längst in i dom djupaste skrymslena käraste.

Brinner kärlekens låga precis som förut
Allt det svarta är borta och glömt
Det skymtar en gryning där natten tar slut
Hoppets ljus är blott tillfälligt gömt

Kom tillbaks, la-la-la
La-la-la, la-la-la

(Tal)
Tack för i afton mina damer och herrar,
bussen går om fem minuter, puss på er!
Och tack från mig, från direktionen
och Lasse och pojkarna........(hostar).......
Vad man blir torr i munnen efter en sån här kväll.
Elsa? Har du en öl?