Bonden och Kråkan |
Efter Lena Larsson
Och bonden han körde
till furuskog.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Där såg han en kråka
som satt och gol,
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Och bonden han vände
då om igen.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
"Ajaj!, mor, den kråkan
hon biter mig!"
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Men gumman hon satt
vid sin spinnrock och spann.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
"När såg du en kråka
väl bita en man?"
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Och gubben han spände
sin båge för knä't;
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
så sköt han den kråkan
i högsta trä't!
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Och kråkan den förde han
hem i sitt hus.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av talgen så stöpte
de tolv pund ljus.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Och köttet de saltade
neder i kar,
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
förutom en surstek
som gömdes åt far.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av skinnet så sydde de
arton par skor.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Förutom de tofflor de
gjorde åt mor.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av dunen de stoppade
dynorna sju,
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
och kuddar dessutom
ett hundra och tu.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av vingarna gjorde de
solafjä'r
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
som flickorna nyttja
i vackert vä'r.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av näbben de reste
en kyrkspira upp,
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
och huvudet blev
till en kyrketornstupp.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
Av skrovet de gjorde
ett gångande skepp,
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
det största som nånsin
på Kattegatt gick.
Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra
|
|